bernur

All beautiful things have sad destinies (Jean Rhys, Wide Sargasso Sea): det är svårt att förstå hur Tindersticks, efter att ha gjort tre sublimt vackra skivor på 90-talet sedan skulle förlora sig i spekulativa och tråkiga skivor, allt tråkigare, allt ointressantare. När jag ser den här nygjorda fanvideon till en av deras mest tårdränkta och - ja, melankoliska ballader, "Another Night In", från 1997, förstår jag varför Marcus Birro har så fel när han i en krönika om goth på Newsmill hävdar att all bra musik gjordes mellan 1985 och 1992, vilket fick Fredrik Strage i DN att hävda att han också har löst gothens gåta. Nu tänker inte jag säga att jag ens bryr mig om gothens gåta, eller ens ta Sisters of Mercy i försvar alternativt slå på ett av de mest liggande banden som musikkritikerna känner till - men 90-talet tillhör inte Pearl Jam och Spice Girls, det är en angelägenhet mellan Portishead, Pulp och Tindersticks, och det gjordes visst bra musik efter 1992.