Klassiker
På Elise Karlssons klassikerblogg läste jag nyligen om klassiker som det är svårt att gilla, och hennes förslag var bland andra Doktor Glas och Processen – själv skulle jag vilja ifrågasätta den höga status som Don Quijote har, speciellt hos författare som har läst sig till vad den store Borges tycker. Nu är jag inte den första som tycker så här: det var befriande att läsa Martin Amis recension av en ny engelsk översättning – den finns i The War Against Cliché – inte för att Amis alltid är en smakdomare att lita på, inte alls, men det befriande bestod i hur han steg för steg visade varför Cervantes roman är så tråkig och omöjlig att läsa för en nutida läsare. När jag själv har försökt läsa Don Quijote (jag har avverkat kanske tre fjärdedelar av den, och det har tagit en halv livstid) har jag alltid förlorat mig i långtråkiga tirader om ointressanta bisaker, och krystade skämt och överdrivna gester. Jag betvivlar att alla som slentrianmässigt hyllar Don Quijote har läst volym I och II från pärm till pärm (och då räknas inte de förkortade översättningarna, utan den senaste översättningen som är den enda fullständiga). Eller vill alla intellektuella innerst inne identifiera sig med riddaren av den sorgliga skepnaden och hans kamp mot inbillade fiender?
Jag läste om "Doktor Glas" i våras, med fokus på doktorns människosyn. Den var i mycket typisk för sin tid, tror jag. Inte särskilt vacker i våra ögon.
Hur mycket av Söderberg det finns i doktorn är en annan fråga.
http://langsambloggen.blogspot.com/2009/05/doktor-glas.html
Intressant diskussion på din blogg om Doktor Glas - det är egentligen gagnlöst att spekulerar i hur mycket eller hur lite av Doktor Glas som är Hjalmar Söderberg, eller vice versa - men han har trots allt skrivit boken, och jämför man med annat av Söderberg så delar de grundstämning, melankoli, etc. Samt humor! Doktorn är väldigt rolig, kvicktänkt, lite elak, förvisso, men intelligent och excentrisk.
(Jag har inga problem med Doktor Glas, kan tilläggas. Men det är på något sätt skönt att han tillhör fiktionen. Jag har haft (mer än) nog av bekymmer med riktiga läkare - - -)
Läbbiga läkare i skandinaviska klassiker - vad sägs då om överläkaren Knut Pontoppidan, som på många sätt är en förebild till professor Hieronimus i Amalie Skrams självbiografiska och starka roman från 1895 "Professor Hieronimus"?
Mycket trevlig och synnerligen frisk sommar Bernur
önskar Lena K E (och tack för all inspiration).
Tack för hälsningen, Lena - jag gör mitt bästa för att hålla mig frisk, motionerar ytterst sparsamt (med undantag för idag, då jag har klippt gräs, bland annat ...).
Det finns många böcker från den där tiden, 1890-talet, som jag skulle vilja se nyutgivningar av, jag tror att fler är intresserade. Eller skulle bli, helt enkelt för att det är bra böcker.
Märkligt vad man kan tycka olika. Själv håller jag Doktor Glas för något av det absolut främsta inom svensk litteratur. Har läst den tre eller fyra gånger.
Lennart: Kurt Mälarstedts biografi över Maria von Platen kan vara intressant läsning om du vill veta hur mycket av Söderberg själv som finns i Doktor Glas. Maria von Platen sägs vara förebild för både Helga och Lydia (kanske även Gertrud - minns ej). I Söderbergs manuskript finns namnet Maria överstruket (interdum dormitat bonus Homerus). Jag skall genast gå in och läsa ditt inlägg.
Minerva:
Inte heller jag har svårt för romanen; tvärtom, den har en förföriskt vacker, glas(!)klar stil som, om man läser den med halvslutna ögon, får en att acceptera vad som helst. Gregorius är vidrig och mordet är inte ett mord, snarare en god gärning.
Men läser man lite mer uppmärksamt, ideologikritiskt, tonar bilden fram av doktorn som en skadad människa, med en verklighetsfrämmande idealists äckel inför livets fysiska sidor och, tror jag, med en för tiden gängse rasbiologisk syn på mänsklig svaghet.
Här en intervju med Kerstin Ekman, som har skrivit en bok om Doktor Glas, den utkommer 4/9:
http://www.youtube.com/watch?v=qXOYI5mXwLA
Ja, Lennart, jag håller med om beskrivningen om Doktor Glas. Det är mycket av Nietzsches övermänniska i honom.