bernur

När jag går in i min (nuvarande) stads största boklåda ser jag att (ännu) en ommöblering har gjorts, och precis som jag har misstänkt har det drabbat den hylla som tidigare gick under namnet ”lyrik”, som jag efter visst letande hittar längst in i lokalen, bortom mangaböckerna, konstböckerna, trädgårdsböckerna, kaffebryggaren, böckerna om tatueringar, bortom dvd-filmerna, etc etc. Nu har lyrikdelen reducerats till tolv titlar, där de flesta är pocketupplagor av Dan Andersson och andra säkra kort. Längst nere vid golvet, denna deprimerande syn, tolv ynka titlar, som tillsammans erbjudits några decimeters utrymme av den njugga personalen. (Jo, jag förstår: de arbetar på direktiv från högre ort, det är inte deras fel. Det ska röjas så att det blir utrymme till nästa Läckberg-bok i september.) Att poesi för en marginaliserad tillvaro: jo, det har inte gått mig förbi. Men om man inte ens kan hitta böckerna, om det inte ens skyltas med dem? Det här är ändå Akademibokhandeln i en stad som stoltserar med ungefär 120 000 invånare, som har en högskola som gärna kallar sig själv för ”University” i alla sammanhang, och det går inte ens att köpa en nyutkommen diktsamling, om man inte vill nöja sig med Daniel Boyaciouglus senaste - - -