bernur

När jag händelsevis råkar läsa deckare från exempelvis Frankrike eller Tyskland häpnar jag över hur intelligent skrivna dessa är (på rak hand: Juli Zehs existentiella böcker, senast Fritt fall, Anne Rambachs Bombyx), och det finns en god anledning för de svenska aspiranterna att snegla på hur deras kolleger skriver – samtidigt som läsarna i Tyskland och Frankrike och för den delen England verkar nöja sig med de mest mediokra svenska deckarförfattarna, att döma av vilka av de våra som blir översatta till deras språk.

Nåja. Andrea Maria Schenkels böcker ges ut av Ersatz, i Christine Bredenkamps översättning, under rubriken ”kriminalroman”, och jag har nu läst den andra som ges ut på svenska, Fallet Kalteis, och jag måste säga att jag är ganska begeistrad. Dels av ambitionsnivån, av hur originellt hon behandlar ämnet, och av hur språket är så konsekvent genomarbetat.  

Schenkels knep är att skriva dokumentärt, om Johann Eichhorn, som under 1930-talet våldtog omkring hundra kvinnor och mördade fem: i boken går han under namnet Josef Kalteis, och hon inleder med en klinisk skildring av hans avrättning, som sker i skymundan, eftersom han var medlem i Nationalsocialistiska arbetarpartiet, och en skandal skulle undvikas. Sedan blir snarare ett av de tilltänkta offren, den unga flickan Kathie, en slags huvudperson: en helt troskyldig individ som intet ont anande tar sig från landsbygden till München, blir sviken, och besvikelserna bara fortsätter.

Interfolierat med främst Kathies berättelse finns vittnesmål från Kalteis, och det successiva avslöjandet. Men styrkan i boken ligger i hur Schenkel med små medel trappar upp obehagligheterna, hur de kusliga inslagen förstärks: med små medel lyckas hon skapa spänning, bland annat genom att anonymisera förövaren. För Kalteis själv förblir en gäckande figur genom händelseförloppet: liksom Hagamannen en familjefar, med en våldsam drift som kräver att stillas. Den torftiga och deprimerande förkrigstidsmiljön är också skildrat med fin känsla, utan att överdriva bedrövligheten.

Schenkel skriver vässat och med ett ganska udda språk, lite ryckigt och kortfattat – för omkring tjugo år sedan firade den ryska deckarförfattaren Doris Gercke stora triumfer med en serie som också översattes till svenska – Schenkel har något som kan tilltala dem som minns dessa läskiga böcker. Dock kanske med tillägget att polisarbetet förs vid sidan av romanen: Fallet Kalteis är väl lika lite eller lika mycket en deckare som Brott och straff och American Psycho.