bernur

En av årets mest storsinta titlar är Daniel Boyaciouglu ansvarig för, när han låter sin femte diktsamling heta Det är inte hennes fel att jag skriver sämre. Men – på tal om dåligt – få svenska författare har lika låg lägstanivå som Boyaciouglu: det kunde jag konstatera när jag läste hans första bok, Istället för hiphop, och inte mycket har blivit bättre sedan dess. Den här boken förevisar alla tecken av att vara skriven av en glad amatör som borde vara mer selektiv i förhållandet med sin musa.

Att ha Orup som sin främsta förebild är kanske av det förlåtligare slaget (hiphoppare har av tradition eländig musiksmak, att döma av hur de amerikanska artisterna så frekvent samplar Sting och de svenska Uno Svenningsson): vad som gör Boyaciouglus texter så outhärdligt dåliga är hans försök att rimma – allt blir parodiskt, billigt, uselt. Dessutom uttrycker han sig om dikter, på ett sätt som är lika högtravande som det är ointressant.

Att dikterna ska framföras är inte heller någon tillräcklig ursäkt för att de är så nonchalant skrivna, eller att han inte har någon rudimentär känsla för grammatik: ”Vart har jag lagt min flugsmällare”, till exempel. Men på tal om grammatik: att påstå att rödpennor är ”sånt som / svensklärare äger” är eller borde vara en åtalbar kränkning – jag äger inte och har aldrig ägt en rödpenna i hela mitt liv.[1]  

Var finns då den sammanhållande tematiken? Den långa titeldikten, och ytterligare några, skildrar ett kärleksförhållande, som är ganska typiskt, och hon blir med barn och han funderar på hur han ska kunna kombinera sitt diktskrivande med barnskötande. Och så köper han snus. Klipper sin mustasch med en sax som han har fått från en vän som nu är död (”Så är livet, människor dör / men mustaschen måste putsas”).

Boyaciouglu skulle alltså behöva en strängare redigerare, någon med bättre omdöme, som kunde tala honom till rätta, och förklara att rader som dessa: ”Att vakna av att ett lodjur / slickar en på kinden / hade kanske varit en rolig grej” enbart är utfyllnad, inget att ha, och att ungefär 75 % av boken består av sådant som kan strykas.