Broder Daniel ska segra, trala-ha ha!
Danielle Dax, "Cat House"
Den här kan du gråta till...
Och kanske lite till den här med..
Kent ... (n)ja - - -
Men Patrick Wolf: ja!
Han kommer till Way out West förresten, Antony and the Johnsons med och glasvegas!
Vad roligt att någon annan tycks ha gillat Manuskriptet lika mycket som jag! (Blev bestört av Gabriella Håkanssons elaka recension i DN.)
Jag tycker att konsertavsnittet är oerhört rörande. Verdis musik rör upp så mycket i Francis Meyers medvetande. Jag ser hans gråtande som en sorts rening. Det är vid samma tillfälle som han berättar allt om sin kärlek till Nadia för sin vän. Och reaktionen utlöses, tror jag, av den litteraturkurs som han håller. Nadia inledde ju med att tala om dikten som lidelse. Nadia har ett intensivt och omedelbart förhållande till konsten som Meyer - trots att han är litteraturprofessor - inte har. I en av lektionerna släpper han teorin och låter studenterna läsa "Hestene står i regnet" utan att det är i ljuset av något annat. Det är först när han insett att man kan göra detta som han vågar ge sig hän åt den omedelbara, totala konstupplevelsen. Och han skäms kanske därför att han känner sig naken. Han har aldrig vågat förut.
Gabriella Håkansson brukar ju ha gott omdöme annars, men jag minns att hon var sur i den recensionen. Jag håller med om att konsertavsnittet i romanen var minnesvärt: som lärare måste jag erkänna att jag tyckte att hela hans idé att läsa dikterna utifrån en teoretisk text var lite tossig, och att han borde ha insett detta tidigare. Men det ska väl vara parodiskt, i viss mån?