bernur

Redan som barn förtrollades jag av bokstäverna som fanns överallt när jag åkte bil, och kunde inte slita min blick från alla ord som prydligt låg nedtecknade på skyltar: tidigt upptäckte jag magin i ortnamn, men jag läste allt som kom i min väg. Det är likadant fortfarande, upptäcker jag när färden går söderut, och vi strax söder om Ö-vik just passerat en vägkrog som heter Björnstugan. Eftersom jag är den jag är, plågar jag barnen med lustiga kommentarer om de olika ställena vi passerar, men medan jag funderar på vad jag associerar med Björnstugan kommer vi till ett mindre ställe som lyder under det enkla imperativt Lid, och innan jag hinner säga något yttrar barnen unisont från baksätet: - Där bor du, pappa!