bernur

När punken med sina vitala singlar i slutet av 70-talet gjorde rent hus med de skäggiga stofilerna som fyllde LP-skivorna med tema-album och tjugominuterslåtar var allt frid och fröjd en lång stund: de långa, tråkiga = långtråkiga låtarna hade dragit något gammalt gitarrsolo över sig; genomsnittssingeln för ett punkband var mellan 1:55 och 2:45 lång, och priset för en singel var ungefär tjugo kronor (vilket var ... väldigt mycket pengar då!), så därför måste denna dyrbara tid tas väl till vara - vilket också skedde. Men säg den glädje som varar - så kom CD-skivan, och en bit in på 90-talet upptäckte de giriga skivbolagsbossarna och de ännu girigare artisterna att CD:ns speltid var en halvtimme längre än på en reguljär LP-skiva, och så blev alla låtar minst fem-sex minuter långa, och skivorna var oftast över osannolika 70 minuter långa, i namnet av ett prisvärdhetsindex som räknats ut vid ett möte i Schweiz 1992. Men de sköt sig själva i foten, och när nu CD-formatet är både dött och begravet välkomnar jag mp3-musiken, med artister som fattar att bra låtar inte behöver vara längre än mellan tre till fyra minuter, och att de också förstår att låta musiken bli effektiv, för ingen vill höra gitarrsolon som utfyllnad. Alltså har allt blivit som det var 1977: med andra ord kommer mp3-formatet snart att ätas upp av något stort, och så har vi de tidsödande artisternas revansch, för historien upprepar sig alltid - - -