Wallgren
Jag har för mig att jag gillade För herr Bachmanns broschyr. Längesen nu. Väldigt rörigt omslag med fula färger.
"Dokument rörande spelaren..." var mer underhållande än "Den vidunderliga...". Mest behållning hade jag av "För Herr Bachmanns..." eftersom den var mycket underhållande, lagom i formatet och uppfriskande. Yngre läsare bör definitivt börja med Bachmann eftersom den på något sätt känns ungdomlig. Carl Johan Vallgrens bok recenseras i dagen Göteborgs-Posten
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=471125
Men,men,men ... Det är ju recensionsdag först på fredag! Åtminstone i VK, Västerbottens-Kuriren.
Till skillnad från recensenten Kajsa Öberg Lindsten har jag många sidor kvar innan jag läst färdigt den digra romanen "Kunzelmann & Kunzelmann".
Jag är allt fascinerad. Så fascinerad att jag tänker gå och lyssna på den turnérnade Carl-Johan Vallgren när han blandar uppläsning av romanen med sin speciella musik.
Hoppas han då läser detta:
"Döden - den stora informationstjyven. Ett intighetens rififi-rånare som försvinner med sitt byte i säkerhet bortom tid och rum".
Lena Kjersén Edman
"
Ja, jag är väldigt ambivalent inför hela Vallgren-grejen - musiken har jag stora problem med, han lider av grava Nick Cave-komplex - till att börja med ... Men boken fick jag i min hand först i dag, till nästa månads radioprogram - well, he entered a competition noone would want to lose (you should have seen the other book, what should I have done?) - så nu måste jag läsa den där otympliga tingesten till hans nya bok ... Rätt åt mig!
Jag tycker absolut att man bör ge nya Vallgren en chans! Den är väldigt underhållande, jag gillade den, mycket mer än jag någonsin kunnat tro.
Det är väl lite det jag är rädd för: att jag ska gilla den, och det känns så ... besvärligt/besvärande ...
När jag läst ut "Kunzelmann & Kunzelmann" är jag
1) road - det är väl sådant här som kallas underhållningsroman?
2)lärd - vet nu massor om konst, konstförfalskning och sodomi
3)imponerad - fint hantverk, många läckra formuleringar, vilken ambitiös research C-J V måste ha gjort!
4) en smula vemodig över att C-J V skildrar sin fähund till bedragare (Kunzelmann d ä) och fähund till självbedragare (Kunzelmann d y) så ytligt. En enda gång bränner psykologin till. Det är när den unge K. anar att hans vettlösa svartsjuka i själva verket skyler över hans livs verkliga plåga: ensamheten.
Lena Kjersén Edman
När jag läst ut "Kunzelmann & Kunzelmann" är jag
1) road - det är väl sådant här som kallas underhållningsroman?
2)lärd - vet nu massor om konst, konstförfalskning och sodomi
3)imponerad - fint hantverk, många läckra formuleringar, vilken ambitiös research C-J V måste ha gjort!
4) en smula vemodig över att C-J V skildrar sin fähund till bedragare (Kunzelmann d ä) och fähund till självbedragare (Kunzelmann d y) så ytligt. En enda gång bränner psykologin till. Det är när den unge K. anar att hans vettlösa svartsjuka i själva verket skyler över hans livs verkliga plåga: ensamheten.
Lena Kjersén Edman