bernur

Jag läser Lord Byrons dikt "The Giaour", och hittar i bokhyllan också en gammal svensk översättning, "Giaurn".

The Mind, that broods o'er guilty woes,

     Is like the Scorpion girt by fire;

In circle narrowing as it glows,

The flames around their captive close,

Till inly search'd by thousand throes,

     And maddening in her ire,

One sad and sole relief she knows,

The sting she nourish'd for her foes,

Whose venom never yet was vain,

Gives but one pang and cures all pain,

And darts into her desperate brain:

So do the dark in soul expire,

Or live like Scorpion girt by fire;

So writhes the mind Remorse hath riven,

Unfit for earth, undoom'd for heaven,

Darkness above, despair beneath,

Around it flame, within it death!
 
En själ, där samvetsgrubbel bränner,
Den liknar skorpionen i
En låga, som allt närmre ränner,
Och aldrig släpper honom fri,
Hur djuret vrider sig och spänner
Och i sin våndas raseri
En enda gräslig utväg känner:
Den gadd han för sin ovän spart,
Vars gift är dödligt till sin art,
Ett botemedel ofelbart,
Och som han mitt i hjärnan ränner.
Så får en skuldbelastad själ
Dö eller våndas mellan lågor,
För jorden duglös, och likväl
Förskräckt för evighetens frågor -
Därovan natt, därunder nöd,
Därutom eld, därinne död!

Övers. C.V.A. Strandberg (1855)