bernur

Det ser ut som - det är - rena grekiskan - det är Sapfo. Magnus William-Olsson och Vasilis Papageorgiou översätter:
Jag säger dig, man kommer att minnas oss i framtiden

När för tio år sedan den gyllene boken med Sapfos Dikter och fragment utgavs var det en smärre chock att ta del av dessa finurliga konstfulla och makalösa rader - som att bevittna effekten av en orkan som blåste bort flera tusen år av damm och onödigheter. Och nästan allt är trasigt - söndertuggat av tidens klichétand. Men ändå - så tillräckliga orden står där! 

Framtiden tillhör henne. Sådant vet man bara: det är (mer än) en röst som yttrar sig - en ingivelse, en gudomlig insikt, viktigare än att få sötsaker från samtidens godtyckligtyckande krrritiker.

Hon vet inte hur hon ska göra, kluven är hennes håg. Hon förväntar sig inte att vidröra himlen. Hon ropar, hon ber, hon klagar - hon lever, hon är. Allt kan hon göra - och hon gör allt. Hon är i känslan. Hon skriver med nattens svarta sömn i ögonen - med sitt hjärtas oro. Fri från ondska.