bernur

Nyss skrev jag att jag saknade någon slags förklaring eller kommentar i diktsamlingar, och tänkte inte på att Eva Ströms bok Samtal med en daimon från 1986 har en upplysande text - visserligen på fliken, och visserligen påstår förlaget att boken är en roman (men den är bara 50 sidor lång) ... Mitt exemplar är dedicerat från författaren, och vänder sig till "Okända läsare!" Kanske det är därför jag drömde att Eva Ström skickade sina dagböcker till mig, att jag till en början kände igen hennes handstil, men att den i den här både fiktiva och drömda dagboken allt mer övergick i min egen - ack, dystra öde! Äsch - jag ville egentligen bara säga att det här var den första boken av Ström som jag läste, hur bra den är - roman eller diktsamling kan kvitta. Och förvisso - Aase Bergs Loss innehöll en bra presentation, vilket jag verkar ha glömt, men fortfarande känns det mer som undantag än regel.