Ingen geist i Poltergeist
Mina barn såg Poltergeist, för jag tyckte det var på tiden att introducera dem i något skräckaktigt, och det kändes lite väl farligt att börja med The Shining eller Alien (eller Motorsågsmassakern, en annan av Tobe Hoopers filmer), och jag var väl inte så naiv att jag trodde att de skulle bli skrämda, men inte heller förberedd på att de skulle bli så fruktansvärt uttråkade av det långsamma tempot, eller den låga dödsfallsstatistiken. (Tänk på mig då, ville jag säga när de suckstönade sig genom filmen, jag har sett den förut!). Men det enda som gjorde dem rädda, och då menar jag utflippat rädda, så rädda att de skrek rakt ut i luften, var när eftertexterna började rulla, och jag sa: - Nästa vecka ser vi Poltergeist II!
Dina bar nborde gå en kurs i bra filmsmak. Poltergeist är trots allt kult (nja).
Nej, barn är väl de som har rätt att tycka vad de vill utan att behöva rättfärdiga det? Därför är det så trevligt att vara yngst i umgängeskretsen, för man får vara barnslig...