Ekfras
La Pia de´ Tolommei, Dante Gabriel Rossetti
Siena mi fe', disfecemi Maremma
språket sår splitter
minnet är det enda jag hade
tiden skrattar åt längtan
breven bönfaller hemåtriktningen
kroppen - - -
allt är här hos mig
ingenting fattas: det är belastat
cirkeln utan öppning
endast ensam: hopplöshetsleende
hemligheten - - -
en rörelse mot aldrig
kråkornas nej skrivs in i fångdräkten
tidens alltid
kastar ljus över språkets sår
monstruöst fin bild det där; en sådan skulle passa bra i sal312...(så att de onda väggarna skyms)
fantastisk text. upphovsman?
språkets sår!
DGR (Dante Gabriel Rossetti).
Ja, men det är väl inte i 312 de onda(ste) väggarna sitter, utan i 303/304?
Öht är det för lite konst i de här salarna, och i 303/304 är den skrattretande, spec. den osmakliga med musikerna som sitter på en truck ...
Fint! Har du läst Gunnar Hardings "Salongsstycen kring Dante Gabriel Rossetti"? - jag fick lust att läsa den igen nu.
Nej - jag läste en del Gunnar Harding förr, men har på senare år mest läst hans översättningar, samt essäerna om romantikerna + beatförfattarna ...
Ah, jag kan givetvis rekommendera den då! ("Salongsstycken" heter den alltså, K-tangenten på min dator fungerar inte som den borde...)
eh, oj jag menade 303/304..
men vänta - har du skrivit texten eller dante?
En intrikat fråga: vem har skrivit texten? Jag säger "han" / "den andra" ("den"), han i schaktet ... Dvs jag, då! Fast jag är mest nöjd med sista strofen, som givetvis syftar på soluret i målningen - liksom en del annat - - -