Aus dem Dunkel / Ur mörkret
Jag läser (återigen) dikter av Paul Celan. Det är ohyggligt bra. Ofantligt bra. Det är oslagbart.
Aus dem Dunkel
Krieger
stießen den Speer in den Mond.
Blute. Auch Mohn
blutet.
Und die Brücke, Schwester, zu dir, zerschlugen sie.
Nicht mehr
ist der Stunden Geflüster rings..
Nicht mehr
ist es dein treibender Zweig..
Spät
knie ich und ruf und zünd in die Spiegel das Traumbild.
Ur mörkret
Krigare
stötte spjutet i månen.
Blöd. Också vallmon
blöder.
Och bron, syster, slog de sönder, till dig.
Inte längre
är det timmarnas viskningar..
Inte längre
är det din drivande gren..
Sent
knäböjer och ropar jag och tänder drömbilden i speglarna.
Övers. Anders Olsson och Håkan Rehnberg (Lila luft, Norstedts, 1989)
Jag läste först: "Övers. Anders Jacobsson och Sören Olsson" och trodde att någonting hade hänt.
verkligen - oslagbart.
Läskigt bra.
Får mig av någon anledning att tänka på Nelly Sachs.
Ja - Nelly Sachs har för mig varit lika oslagbar, men nu har jag inte läst henne på några år.
Är det ingen mer än jag som tycker placeringen av "till dig" i tredje strofen i den svenska översättningen är märklig?
Placeringen av "zu dir" direkt efter" Schwester" befrämjar en läsart där bron är en bro som leder till systern. Den funkar inte riktigt på svenska, med "till dig" ausgeklammert och liksom lösgjort från systern.