bernur

Do you know me like I know you?

Andrew Wyeth är död

Den amerikanske konstnären Andrew Wyeth, givetvis mest känd för målningen "Christina´s World" från 1948, har dött, 91 år gammal, och jag läser en välskriven text i NY Times.

Det är en suggestiv målning, och atmosfären är nästan identiskt återskapad i den film som den brittiske konstnären Philip Ridley gjorde 1991, The Reflecting Skin. Wyeth verkar ha varit verksam in i det sista, ser jag på den hemsida som hans fru ansvarar för. Artikeln i NY Times tar upp hur motarbetad Wyeth varit i USA, som inte gett honom tillräckligt erkännande - den däremot både populäre och kritiskt omhuldade Edward Hopper nämns som referens, men det kan också vara så att Wyeths stil nästan är för nära Hoppers. Eftersom jag har svårt för abstrakt konst (jag fick senast frågan häromdagen) tycker jag att det borde finnas utrymme för både Wyeth och Hopper bland 1900-talets viktigaste målare. Den här målningen av modellen Helga får mig att tänka på en nyckelscen i Jane Campions film Pianot, med Ada stående framför skogen, och kameran zoomar in på hennes hår, tills det övergår i skogens träd.

("Farm Road", 1979) Fast också Gerhard Richter, på något sätt - - -

(Richter, "Wiese", 1983)

Är det inte så att icke-abstrakta konstnärer dominerar när det kommer till nittonhundratalets främsta (mest omtalade, kända, breda, jag vet inte hur man bedömer främsta egentligen om man talar om någonting som inte är subjektivt) konstnärer i vilket fall? Jag menar: Picasso, Dali, Warhol, Lichtenstein... alla är väl i dagsläget mer omnämnda och ansedda än exempelvis Rothko, som lätt hamnar i skymundan? Det är möjligen Pollock som fortfarande når fram på bredare fält. Fast var drar du personligen gränsen för abstrakt konst?

Robin, det där är ju en omöjlig fråga - Picasso är väl både och, liksom ganska många andra, kanske i synnerhet Bacon, som för mig (och dig?) ju är 1900-talets viktigaste. Och Pollock - ja, där har du ett gott undantag, i mitt fall. Men bra konst är som bra litteratur, ofta något som drabbar helt oväntat, utan att man är helt beredd på det - då kan man tro sig ha aversioner mot en viss konstnär eller en viss stil, men ändå bli fullkomligt gripen (hänförd) av just det man trott sig ogilla.
Fast - mest gillar jag nog det sena 1800-talets konst, prerafaeliterna och symbolisterna. Men det är en annan fråga.

Jag har sovit dåligt och då ställer jag omöjliga frågor. Och jag rankar Bacon väldigt högt men Munch snäppet högre, mest för att jag tycker att Bacon kan bli för (!) intensiv och designartad (distinkt).

Och ditt gillande av symbolisterna förklarar ditt gillande av Linn Fernström... och hon är ju oklanderlig.

(Jag vet hur mycket du gillar när Och:en inleder meningarna nu.)

Det var kul att se att du använder studentbilden (interludebilden) som presentationsbild. Du får höra av dig till Joakim Nådell angående royaltyn.

Ja, det var Interlude ... Och ja, Munch är väl nästan ännu bättre än Bacon! Men troligen gillar jag Bacon allra mest just för att han är så intensiv - Jag visste att Joakim hade tagit bilden, i smyg alltså ...