bernur

Det är för lite babbel i det nya babel, för jag förstår inte varför ett litteraturprogram ska handla så mycket om bildkonst, med både en teaterchef och en handelshögskoleforskande som gäst, och varför så mycket handlar om en kommande kulturutredning som ändå inte kommer att inbringa några goda nyheter för kulturarbetarna, i synnerhet inte för författarna, förutom ännu en uppläxning att de inte är tillräckligt lönsamma. Först på slutet en intressant diskussion om poesin, den mest olönsamma litteraturgenren, med Aase Berg, Stig Larsson och Göran Greider. Medan Greider i vanlig ordning orerade vitt och brett utan att komma fram till något vettigt, räckte det med några få sekunder för att både Berg ("Poesins jobb är att vara kompromisslös") och Larsson ("Jag skriver för den bästa läsaren") skulle yttra intressanta klokheter ... Att lyssna till Stig Larsson - den egentlige Stig Larsson! - är så uppfriskande, hans röst är som ett glas vatten: skarp, kall, gnistrande. Men det blev ändå en onödig diskussion, där allt landade i samma vanliga självklarheter: Greider menar att poeten måste skriva för den bredare allmänheten - men då är det inte poesi längre, sa Larsson: om du förstår dikten, då är det inte längre dikt. Som Katarina Frostenson skrev i Kristallvägen: "Fråga inte varför! Försök inte förstå. Förbannade ord! Det finns inget att förstå -"