bernur

DN lät i går anornda en duell mellan Jerker Virdborg och Daniel Sjölin, och den läste jag i den så kallade gryningen, när det var för tidigt att dricka kaffe, och de utlovade hårda ord och hårdare angrepp, men när jag läser intervjun ser jag bara två författare som egentligen är ganska överens, även om deras utgångspunkter skiljer sig: Virdborg vill ha traditionella romaner, med berättandet i centrum, och Sjölin vill ha romaner som utgår ifrån språket - ja, hela den förenklingen är felaktig, förstås, och jag har aldrig förstått den här polariseringen, som om det ena måste utesluta det andra. Ja, för så blir det alltid, att en bok förväntas leverera antingen det ena eller det andra, eller snarare hamnar i ett visst fack, och ett dominerande drag blir så starkt att inget annat tillåts existera jämbördigt. Jag förstår inte varför det ena ska utesluta det andra, och det är kanske därför Virdborg, efter att ha talat sig varm för gamla hederliga romaner, så där som de skrevs på 1800-talet, när han ska rekommendera tre bra romaner från de senaste nio åren väljer bland andra Sara Stridsberg och Lotta Lotass, som verkligen inte skriver traditionella svenska gammeldagsromaner. En förklädd Andres Lokko? Annars är intervjun tämligen intressant, även om Virdborg gör sig lite löjlig med den gamla frågan var är berättandet i den unga litteraturen?" och bekymret att ingen ska ta över efter Kerstin, Torgny och P.O. ... Det är väl bara bokhandlarna och förläggarna som kommer att sakna dessa mjölkkossor!