Triffiderna anfaller ...
En av mina favoriter, Butter tar ordet, har haft en Triffids-vecka, och det har förstås innehållit en hel del om det australiska bandet, som var så bra att när sångaren David McComb dog för tio år sedan var det en brittisk musikjournalist som utnämnde dem till det mest underskattade bandet någonsin. Ja, jag har också många favoriter bland deras bittra ljuva sånger. Som den här:
Den har till och med något av jultema:
Well it doesn't look much like we'll see the new year
Cos all the bright young faces are here
And I can't see us rising to their occasion any more
No, not their Christmas cheer
Kommentarer
Postat av: Petter
"Save what you can" går kanske lite att ha som ett exempel på att produktionen är svagare på Calenture än tidigare skivor.
Men brytningen mellan musik och den märkliga texten finns där på vanligt triffids-vis.
Raden "No, not their christmas cheer" har jag alltid gillat.
Postat av: bernur
Mm, jag gillar det lite ruffigare ljudet på Born Sandy Devotional: vad jag gillar på Calenture är även McCombs röst, hur djup den låter, till exempel i den här låten.
Trackback