bernur

Jaha. Det var varken kö eller någon röd matta när jag skulle få min spruta i dag när den stora visaren stod parant på tjugofem och den lilla dallrade räddhågset mellan fem och sex, och det var så otäckt mörkt och nästan omöjligt att hitta rätt på skolan där vaccinationen utförs. Två tanter från Röda korset stod och bevakade ingången, likt de två häxorna som stickar i Mörkrets hjärta, och det var två dörrar, en för barn under 12 och en för vuxna. - Är du vuxen? frågade de mig, och jag betraktade dem klentroget, tills de började fnittra, eller om det var jag som gjorde det. Viss palaver utbröt när jag skulle få sprutan i min dåliga arm: jag har två dåliga armar, försökte jag förklara, men det skämtet kan(ske) de har hört förr, för jag fick bara en trött blick till svar. En barsk sköterska bad mig kavla upp ärmen och visa hud, och jag tyckte det var lite befriande att äntligen slippa förklara min tatuering, för om det är några som kan latin så är det väl sjukvårdspersonal. Rutinerat och professionellt inledde hon lite småprat för att maskera nålsticket, vars smärtingivelse givetvis var försumbar. Desto mer lär jag väl känna av de där "lindriga influensasymtomen" i morgon, så jag tror att jag ska passa på att njuta medan jag kan - - -