Reklam?
I The Guardian läser jag om hur olika företag utnyttjar poesi i sina reklamkampanjer, trots Robert Graves gamla varning, att det inte finns några pengar i poesin - å andra sidan finns det ingen poesi i pengar heller ... (För någon vecka sedan skrev jag om hur Lars G. skrev om poesi och pengar). Hovleverantören Waitrose stal Keats sockersöta och populära "To Autumn" när de gjorde reklam för sina morötter. Jag kan hålla med Roger McGough, som jämför det med att höra en låt i en reklamfilm: ja, på något sätt skändas den, och det är svårt att höra den därefter - men det beror på vad det är för låt, vad det är för artist, men musik som betyder något ska inte behöva få den associationen. Å andra sidan är det kanske positivt om poesin - som Keats - når ut till fler läsare. Å tredje sidan: vem fan behöver Keats, som inte kan upptäcka honom ändå? Så - jag är odelat negativ till reklam, hur mycket Keats de än pumpar in, och tycker att de borde klara av att skriva sina slogans (pay offs, som det lär heta numera) själva - - -
Kommentarer
Postat av: Gunnar
Som tur är tror jag att det är en trend som snabbt kommer att blåsa över. Det är den så kallade samtidsandan; det är inne att vara litterärt intellektuell, och just reklamflugor låter sig föras vart som helst av den där irriterande blåsten. Men som sagt, snart blåser den åt ett annat håll, och då slipper vi flugor runt ögonen.
Apropå poesi och pengar (och det här skulle jag vilja att Aase Berg läste), så drog jag mig till minnes: "Money is a kind of poetry", som Wallace Stevens säger i ngn aforism. Och varför inte?
Trackback