(nej)
(nej)
på rasten utanför kyrkan nära vattnet
en smittad hand leder mig rakt ut ur barndomen
där jag gick sniffade på marken
upp bortom klippan stenen mossen gråten
inte nudda marken den rena marken som får fäste
doppade giftet i tidsådern
en osynlig man förstörde mig totalt
en man med ett skägg med prickig hand
mina vingliga vita klena ben
sönderskrapade knän kallt kallt förbjudet
den iskalla handen på min rygg
ned mot en botten utan botten
en konstig avgrund
att grunden har tagit ett slut att blända
mindre ofta är det frid än
i tid att tystna(den)
en knuten näve i min mun ingenting
hammaren och spiken i fickan
en å separerar två platser
Kommentarer
Trackback