bernur

Painting, 1946.

 

I NY Review of Books kommande nummer (17/12 2009) läser jag en fin artikel om Francis Bacon, konstnären som i år firas för att det var 100 år sedan han föddes. Det är John Richardson som har skrivit, och han är kritisk i ordets bästa bemärkelse, och vi får också en minibiografi över konstnären, med intressanta synpunkter, som iakttagelsen om vad som är en konstnärs viktigaste ägodel (minnet), och en lite oväntad men givande jämförelse med Füseli. Jag minns en gång i Umeå, jag spelade Dracula i en skolpjäs, och för att, jag vet inte, förstärka effekten av det kusliga, så lät jag honom bära en konstbok med bilder av Bacon, för jag tyckte att hans målningar borde falla Dracula på läppen. Åtminstone var det då en konstnär i min smak, och den smaken har inte ändrats.