bernur

Herta Müller höll i dag sin Nobelföreläsning, under titeln "Varje ord vet något om den onda cirkeln" (© Nobelstiftelsen 2009), och det är ett tal lika vackert som sorgligt, fruktansvärt uppriktigt i sin skildring av tillvaron i forna Rumänien. "Mot angrepp kan man värja sig. Mot förtal är man maktlös." Men också om den näsduk hennes mor frågade efter varje dag: för barnet Herta var näsduken användbar till mycket, både för att torka blod eller tårar eller som huvudbonad eller med knutar på som stöd för minnet, eller för att täcka över ansiktet på en död - eller som redskap när man vinkar av någon på ett tåg (på rumänska heter tåg TREN, och tårar heter TRÄN). Det är häpnadsväckande vackert skrivet: "Ordens onda cirkel ger hals över huvud ett slags förtrollad logik åt det upplevda. Pantomimen är rabiat, hela tiden ängslig och känner lika stort begär som leda." (Den går att läsa på tyska också - den svenska översättningen är gjord av Karin Löfdahl.)

"Ingenting stämmer längre och allt är sant."