bernur

Man has a tropism for order. Keys in one pocket, change in another. Mandolins are tuned G D A E. The physical world has a tropism for disorder, entropy. Man against Nature . . . the battle of the centuries. Keys yearn to mix with change. Mandolins strive to get out of tune. Every order has within it the germ of destruction. All order is doomed, yet the battle is worth wile.

John Hillcoats debutfilm Ghosts ... of the Civil Dead skildrar ett brutalt fängelsupplopp i Australien på 80-talet. För att understryka hur den smått idylliska fängelselunken skoningslöst krossas spelar de beskedliga fångarna i inledningen pingis, vilket väl ändå är den töntigast idrotten (redan i Snörmakare Lekholm får en idé döms den ut som löjlig). När mer råbarkade fängelsekunder släpps in ersätts pingisbordet av golvfasta bord och stolar som ser identiska ut med vad som utgjorde min viloplats på gymnasiets håltimmar (snarare lakuntimmar). Filmen lever mest på sin ohyggliga atmosfär, med en sparsam dialog som nästan uteslutande innehåller förbjudna ord, svettiga ansikten och ryggar, psykotiskt babbel, onda ögon, och total hopplöshet, i sådan grad att till och med den uttjatade klichén "Welcome to Hell" som skrivits i blod på cellväggen blir trovärdig. Atmosfären förstärks av Nick Caves musik, liksom hans gästspel som psycho. Men överhuvudtaget är skådespelarna bra - fängelsevakternas förtvivlade rädsla när deras spratt mot fångarna går snett, fångarnas våldsamhet som hela tiden pejlar in rovdjursaktiga rörelser, och blickar tömda på hopp och mening. Ytligt sett vill filmen bara skildra det otäcka - men den kritiserar starkt förvaringsprincipen i fängelserna, och personalens desperata åtgärder för att uthärda allt våldsammare interner, och att våld föder våld har sällan visats så eftertryckligt, eller att människan till sin natur inte är något annat än en hämndmaskin. Nathanael West-citatet, som läses i filmen, ger också en filosofisk stomme till innehållet: det går inte att behärska eller styra krafter som måste få utlopp. Detta tema vidareutvecklar Hillcoat i The Proposition, och troligen också i sin filmatisering av McCarthys The Road.