En dikt av Charles Simic

Sten


Gå in i en sten

Det skulle bli min metod.

Låt någon annan bli en svan

Eller gnissla med en tigertand.

Jag är lycklig över att vara en sten.

 

Från utsidan är stenen en gåta:

Ingen kan lösa den.

Men inuti måste det vara kyligt och tyst

Även om en ko kliver på den med sin fulla vikt,

Även om en unge kastar den i en flod;

Stenen sjunker, långsamt, oberörd

Till flodens botten

Där fiskarna kommer för att knacka på den

Och lyssna.

 

Jag har sett gnistor flyga ut

När två stenar gnids mot varandra,

Så kanske är det inte mörkt därinne ändå;

Kanske en måne lyser

Från någonstans, liksom bortom en kulle –

Bara precis så mycket ljus att man kan se

Den besynnerliga skriften, stjärnkartorna

På väggens insida.

 

Charles Simic.

Från What the Grass Says, 1967. Övers. B.K. 28/12 2009.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback