En dikt av Charles Simic
Sten
Gå in i en sten
Det skulle bli min metod.
Låt någon annan bli en svan
Eller gnissla med en tigertand.
Jag är lycklig över att vara en sten.
Från utsidan är stenen en gåta:
Ingen kan lösa den.
Men inuti måste det vara kyligt och tyst
Även om en ko kliver på den med sin fulla vikt,
Även om en unge kastar den i en flod;
Stenen sjunker, långsamt, oberörd
Till flodens botten
Där fiskarna kommer för att knacka på den
Och lyssna.
Jag har sett gnistor flyga ut
När två stenar gnids mot varandra,
Så kanske är det inte mörkt därinne ändå;
Kanske en måne lyser
Från någonstans, liksom bortom en kulle –
Bara precis så mycket ljus att man kan se
Den besynnerliga skriften, stjärnkartorna
På väggens insida.
Charles Simic.
Från What the Grass Says, 1967. Övers. B.K. 28/12 2009.