bernur

En djävla morgon, då jag vinglar in på arbetsrummet bärande en väska lite slarvigt slängd över axeln, regnbyxor i en påse, bröd i en annan påse, cykelhjälm och vantar och lampor och musikspelare i en (bläck)fiskhand, och någon idiot har ställt en papperskorg precis där jag ska sätta ned mina fötter, och den välter, och jag hinner precis tänka att det är väl ingen skada med det, bara att plocka upp skräpet, men någon har alltså ställt två stycken pappmuggar kaffe från Wayne´s Coffee eller något, utan att ha druckit upp allt, kaffe blandat med mjölk (säkert grön mjölk, till råga på allt), en brun sörjig pratbubbla rinner ut på golvet och skränar sitt "ha! vem är idioten nu då?", och jag går och gör i ordning lektion 1 för sjuk kollega, medan snäll kollega torkar upp min klantighet, medan jag går och brygger kaffe och hämtar femton stora skärmar som ska användas till prov nummer 1 av dagens 2, och fraktas förbi försåtliga trösklar som agerar lika lömskt som tuvor för ett lass, förbi smala dörrar, allt medan tiden kutar och krånglande tekniska apparater och e-brev som utlovar hopar av ökade arbetsuppgifter, en kopieringsapparat som censurerar vissa sidor när den ska kopiera, och när (arbets)dagen är slut och det är så otäckt mörkt ute och klockan är över fem ser jag fortfarande framför mig den där kaffefläcken som inledde dagen, liksom jag fortfarande kan känna den ohyggliga stanken i näsborrarna, av det utspädda svarta som blivit så brunt och hemskt - ja, låt gå för att man någon gång köper kaffe i pappersmugg, trots att smaken påverkas negativt, men varför inte dricka upp det (än)då?