bernur

”31/12 2009”

Tiden, all-tid i en kritisk fas(a)

opålitlig och falsk, du hemska tid

som sträcker sig efter dig

vill dig bara illa om när den vill dig något

denna förrädiska lockande lurande tid

som får allt att kännas så nära

men bara som om, bara ack - - -

aldrig villkorslöst förbehållslöst: restriktionerna bildar

en utsträckt hand (i drömmen)

du tror att du vet, men allt rinner bort

du kan bara ana famla osäkert

ramla på nytt halka igen på dagarnas is(tid)

ett ohyggligt Alltid viskar

i ditt oskyddade öra om då(d), nu

och det kommande som kom som redan kommit

luftens stelnade bli! som förlovade sig med strax …

här befinner sig allt instängt

alla minnen är citat alla datum kränkande

det döva huset fryser ihjäl

nu nä aldrig nu bara nä