Surt, sa bernur
Precis så! Det infantila flyttar från nätsidorna in på förlagen, in i tidskrifterna, infiltrerar varje seriöst försök till analys och djupare förståelse. Bokhora är ett av de mest patetiska exemplen på dyrkan av boken (färgsortering, hyllor, heminredning som livsstil etc) - och ett totalt främlingsskap inför litteraturen. Förläggaren av Bokhora som bok skulle skämmas. Men han är stolt och glad som ett dagisbarn. Tvi.
Kan bara instämma i Thomas inlägg ovan!
hihi ovan: tre gnälliga män
men jag instämmer, trots att jag generellt vare sig är gnällig eller man
Tre gnälliga män och en gnällig tjej. När det gäller färgsortering, hyllor, heminredning som livsstil etc; är det någon som kommer ihåg hur innehållet i bokhyllorna på IKEA såg ut för typ femton, tjugo år sedan. Det kunde vara till exempel trettio, fyrtio ex. av exakt samma bok; till exempel någon årskrönika från 1982, som någon dekoratör eller inredare tyckte kunde representera "många böcker". I backspegeln känns den naiviteten så härligt oskuldsfull. Ett annat typiskt IKEA - upplägg; fem, eller sju, eller jag vet inte hur många, exakt likadana vaser som står på en rad på en hylla, med en exakt likadan blomma i varje vas. Vad betyder det egentligen?
Beskrivningen av IKEA ovan får mig att associera till nazism, men det kanske är en skada efter senaste tidens konstdebatt - dock, var inte Kamprad ... hm ...?
Alltså: jag har egentligen inte mycket att säga om Bokhora. Deras uppfattning om läsning ligger långt ifrån min. För mig är läsning skitfarligt, något som förändrar människan i grunden, som sätter spår, inget att ta lätt på eller flamsa bort med löjliga liknelser om kaffe (av någon som inte ens dricker kaffe). För dem verkar läsning vara en accessoar, något mysigt.
Det har tagit mig lång tid att inse att jag inte är intresserad av litteratur och inte gillar böcker - det som intresserar mig är något annat, som man i undantagsfall kan nå genom böcker.
Ja Kamprad var hmm... Hörde honom sommarprata och minns hur han beskrev tiden när nyheten om hans f.d. nazistsympatier "kom ut"; om det var på nittiotalet eller när det var. Hans minne av det hela; medarbetarna på IKEA i Älmhult signerade en "stödskrivelse" och alla skrev på utom en. Han är onekligen en retoriker; hela frågan handlade då plötsligt om denne ensamme otacksamme Judas, istället för om det som sakfrågan egentligen gällde; vilken ideologisk grundsyn har ägaren till sveriges mest framgångsrika företag; en grundsyn som också, får man förmoda, alltjämnt ligger inbäddad i hela den "folkrörelse" som IKEA är.
Bernur och Håkan; det tog mig många år att fatta att vem som helst kan ge ut böcker och skriva om böcker, och att det som står i böcker och det som skrivs om böcker kan vara hur tramsigt som helst, och jag tror inte jag fattat det än. Det egendomliga är ju egentligen detta; att boken i sig överhuvudtaget har ett så otroligt högt anseende.