bernur

När jag inte har något annat att skriva om kan jag alltid skriva om hur förbannad jag blir på den där apoteksreklamen, den med den mörkhåriga kvinnan som får regn i ansiktet, som alla blir så rädd för och förbannade på och hatiska mot - men nä, för jag bryr mig inte ett iota om henne eller om reklamen i sig - och det betyder inte att jag har svårt för att bli upprörd, tvärtom, jag är konstant förbannad på diverse saker - men det är under min värdighet att bli upprörd över något så efemärt som reklam, och det borde var och en förstå som gör sig omaket att engagera sig i denna fråga, i synnerhet de som arbetar med media (som det så flott heter), att det är reklamens enda uppgift, att skapa detta enorma intresse, och Apoteket kan förstås skatta sig lyckliga över en lyckad reklamkampanj som har fått så många människor intresserade av detta - till och med jag vet vad produkten heter och vad den är bra för. Men hur kan det då komma sig att så många har brytt sig? Att klaga på reklam - det är som att gå in på en offentlig toalett och vara besviken över att det inte luktar fräscht: för själva uttrycket "en dålig reklamfilm" är en tautologi - reklamen är i sig själv en styggelse, och därför är det bara idiotiskt att bry sig. Det finns annat: om förslag saknas, skicka e-brev till mig, så kan ni få en lista på tusen och en saker som är mer värda att ägna sin tid åt - - -