The fountains mingle with the ... river and the river with the ... ocean?
Samuel Butler var livet igenom intresserad av Shakespeare och Homeros. När han, i sitt tycke, hade rett ut vem Homeros egentligen var, gav han sig i kast med sonetternas författare. Hans metod var att först lära sig dem utantill och därefter repetera dem om och om igen till dess att något slags mönster började utkristallisera sig. Tydligen fungerade metoden, ty han hade i alla fall material nog att skriva "Shakespeare's Sonnets Reconsidered". Som en biprodukt skrev han ett antal egna sonetter. Peter Raby skriver: "While working on the Sonnets, and with all 154 of them in his head, not surprisingly Butler found that he could write sonnets himself with some ease." Uppenbarligen finns det bara fördelar med att kunna lyrik utantill.
Ja, som du vet är även detta en av mina käpphästar, och i Frankrike har jag ett helt skolsystem som stöder tanken bakom mig...
Jag är nog inte så ensam som jag trodde ... Jo, det borde vara självklart: det är också utvecklande för ditt eget språk, det har man fattat i alla andra länder, att det är bra för just fantasin och den egna kreativiten att gå omkring med bra saker i huvudet ...