bernur

En sak som dryftades i går på den där famösa studiedagen i Mullsjö, och väl har dryftats en hel del den senaste tiden (sedan 1995, ungefär), är hur överflödet av information stressar oss - senast härom dagen en artikel i DN, såg jag. Men jag misstänker att vi överskattar den här stressen, att vi har skapat en falsk bild av hur upplysta och informerade vi är: för den genomsnittlige konsumenten av nyhetsmedier kanske bläddrar igenom dagens gratismetro, slöläser lite webbaserade nyheter på bokmärkta dagstidningar (de dagstidningar som tycker det är lönt att finnas på nätet - JP, till exempel, tror fortfarande att internet är en modefluga), och hör Rix FM:s trettio sekunder långa nyhetssammanfattning - men den som har sett hur en dagstidning såg ut på 40-talet får lätt komplex över vilka långa och djuplodande artiklar som man förväntades läsa på den tiden, för att inte tala om vilken funktion radion hade för att upplysa och bilda befolkningen (jag har inte i detalj studerat programutbudet då, men jag tror inte att det fanns något som hette "Hjälp! Jag är med i ett japanskt radioprogram"). Alltså: vi ser lätt ned på tidigare generationer, och tror att det är vi som vet allt, att det är vi som går omkring med kunskapen sipprande ur våra i-phontäckta öron, men - äh, det mesta av det vi kan är ändå bara dumheter, och även om vi skrattar åt forna generationer och deras bristande insikter kanske det är de som får det sista skrattet, när vi ska försöka klara oss utan våra i sanning patetiska mobiltelefoner med alla sina funktioner, för vad hjälper det en människa om hon häller allsvenska mål över sig i alla sina dagar - - -