"I caught a glimpse of a god, all shining and bright"
Jo, av Kate Bushs skivor är nog "The Dreaming" den bästa - hur hon varierar sig från låt till låt, leker med olika melodier och instrument lika friskt som hon leker med sin röst, och på egen hand gör den mest polyfona skiva som jag känner till. Det är en skiva som innehåller låtar som låter lika mycket 2009 som andra kan låta 1932, och ingenting har egentligen åldrats, och ingenting alls låter som 1982. Texterna är också helt oövertäffade, till exempel den förtjusande "Leave it open", med sina svårtydda budskap: "I kept it in a cage, / Watched it weeping, but I made it stay / (But now I've started learning how) / I leave it open". Eller det hon maniskt upprepar på slutet: "Redeemer, throw away my sin".
Eller den nästan ännu mer bländande "Suspended in Gaffa", som låter så fräsch fortfarande. Ja - många artister strävar efter excentritet, men ofta(st) blir det konst(igt) för konst(ighet)ens skull, och aldrig lika självklart och oförfalskat annorlunda som när Kate Bush gör det. Den här låten har en egentligen omöjlig melodi, det borde bli parodi, och det kunde bli löjligt och stelt, men med gracila rörelser svävar hon mot det sublima i stället. Det är unikt; det är magi.
Men det här är bara två aspekter. Skivan innehåller också en av de klokaste och mest kognitivt utmanande sångtexter som någonsin har skrivits ("Sat in Your Lap"), en låt som är precis lika underligt gammaldags som "Suspended in Gaffa" ("There Goes a Tenner"), singeln "The Dreaming" som av en samtida kritiker beskrev som lika perfektionistisk som en hel Stanley Kubrickfilm, en av hennes vackraste och mest dynamiska ballader ("Night of the Swallow"), en låt om "Houdini", där hon överlämnar en nyckel till hans bojor när hon kysser honom, och en mycket oroande låt där Kings The Shining är intertext, "Get Out of My House": "
"This house is full of m-m-my mess
(Slamming)
This house is full of m-m-mistakes
(Slamming)
This house is full of m-m-madness
(Slamming)
This house is full of, full of, full of fight!
(Slam it)"
Ja - och ännu mycket mycker mer - - -
Eller den nästan ännu mer bländande "Suspended in Gaffa", som låter så fräsch fortfarande. Ja - många artister strävar efter excentritet, men ofta(st) blir det konst(igt) för konst(ighet)ens skull, och aldrig lika självklart och oförfalskat annorlunda som när Kate Bush gör det. Den här låten har en egentligen omöjlig melodi, det borde bli parodi, och det kunde bli löjligt och stelt, men med gracila rörelser svävar hon mot det sublima i stället. Det är unikt; det är magi.
Men det här är bara två aspekter. Skivan innehåller också en av de klokaste och mest kognitivt utmanande sångtexter som någonsin har skrivits ("Sat in Your Lap"), en låt som är precis lika underligt gammaldags som "Suspended in Gaffa" ("There Goes a Tenner"), singeln "The Dreaming" som av en samtida kritiker beskrev som lika perfektionistisk som en hel Stanley Kubrickfilm, en av hennes vackraste och mest dynamiska ballader ("Night of the Swallow"), en låt om "Houdini", där hon överlämnar en nyckel till hans bojor när hon kysser honom, och en mycket oroande låt där Kings The Shining är intertext, "Get Out of My House": "
"This house is full of m-m-my mess
(Slamming)
This house is full of m-m-mistakes
(Slamming)
This house is full of m-m-madness
(Slamming)
This house is full of, full of, full of fight!
(Slam it)"
Ja - och ännu mycket mycker mer - - -
Kommentarer
Postat av:
lovely!
Postat av: bernur
Mm, yes ...
Trackback