Episkt
En konstruktiv felläsning: jag läser i Kjell Espmarks essäbok Albatrossen på däcket, där han skriver om Baudelaires metod att slänga diktens didaktiska anspråk överbord, kort sagt göra den mer okonventionell och utmanande, "vilket krävde ett annat skarpsinne och en annan sensibilitet hos läsaren än poesin i Byrons, Tennysons, Pusjkins och Hugos epik", läser jag, och tycker att Espmark gör en korrekt bedömning av de nämnda poeternas närmande av den berättande epiken - men när jag gnuggat ögonen ser jag att han har skrivit "epok" som meningens sista ord, och då är det inte lika roligt längre. Jag blundar, ser "epik", blinkar, ser "epok", och vet inte var felläsningen börjar och var den rätta läsningen slutar.
(det påminner mig lite om min recension i JP på the open door; jag hade skrivit eufoniskt, men såg imorse att någon insidiös redigerare ändrat det till euforiskt... )
Ja, tala om klåpare ... Men det var en fin recension ändå, även om som du säger, ordet "euforiskt" såg både konstigt och helt rätt ut i det sammanhanget ...