bernur

Nu känns det väl som att jag är allt för luttrad för att sätta morgonkaffet i strupen när jag läser morgontidningen, men det var lite chockerande att läsa Lars Linders notis i dagens DN, pappersversionen, om semikolonet (född 1494, och fortfarande så fräsch och utan några synbara tecken på att bli bedagad), och att det av amrisarna alltid betraktats som omanligt, som girly och sissy, som skriftspråkets "mest queera tecken [...] På nätet används det i dag i stort sett bara som flirtig smiley" - och jag som använder det jämt (och jag är inte det minsta queer)! Jag har inte skrivit en smiley sedan 1997! Jag vill påminna att Virginia Woolf och Marcel Proust, 1900-talets överlägsna stilister, båda använde semikolonet till excess och vidare, medan tråkmånsen George Orwell klarade sig utan det. Välj själv ...

---

Inte för att det handlar om semikolon, men på errata har den mest intressanta debatten på senare tid handlat om en (eventuell) tautologi i Jesper Svenbros nya diktsamling Vingårdsmannen och hans söner: Malte Persson menar åtminstone att det är en tautologi i frasen "höga skyskrapor", och därmed har han orsakat en väldigt hetsig diskussion, som pågår ännu. Som jag har saknat en debatt som denna om stil - - -