bernur

Do you know me like I know you?

Svindlande

Det handlade nyligen om filmaffischer, och jag tycker nog att Hajen som film inte riktigt lever upp till den lovande affischen - däremot är Hitchcocks Vertigo (En studie i brott) en gammal favoritfilm, och dess affisch, skapad av Saul Bass, också intrikat och tankfull. I dag skriver Paul Rennie i Guardian en kortare text om dess tillkomsthistoria. Då så mycket i filmen handlar om voyeurism är det högst lämpligt att bilden innehåller något som kan uppfattas som ett öga, i vars roterande svindlande blick stiliserade versioner av James Stewart och Kim Novak går förlorade (mest Stewart).  

Guardian-texten Vertigo: Disorientation in orange var ju mycket intressant. Apropå elementet av disorientering, "sug" i Saul Bass' förtexter och affisch kommer jag att tänka på att också något så "alldagligt" som ränder kan ha en liknande disorienterande effekt, beroende på att ögat inte kan fixera vad som ligger längre fram och vad längre bak i fråga om rändernas mönster. I sin stora bok om ränder, med titeln Ränder. Rändernas och de randiga tygernas historia, har den franske semiotikern Michal Pastoureau diskuterat också den aspekten av ränder. En märklig, viktig bok.

http://www.doobybrain.com/wp-content/uploads/2007/12/the-dark-knight-poster-1.jpg

En film som når upp till sin affisch

Det där var inte jag som skrev. Men DEN TDK-affischen är betydligt bättre än den officiella, den som åtminstone används i de flesta sammanhang. En dödligt snygg filmaffisch (fotot är ett dvdomslag dock) är den här: http://www.naymz.com/blog/wp-content/uploads/2006/09/A%20Clockwork%20Orange.jpg

Jag måste framhålla att världens snyggaste och mest episka affisch är den till 2001: A Space Odyssey. Och Chinatown-affischen är också snygg.

Var med på gissa bilden vetja! http://emmiealina.blogg.se