Skrivning
Ett problem med skrivandet är att ingen förstår vad du menar. Du kan i bästa fall hoppas på att minimera missförståndet, det oundvikliga. Ändå fortsätter du, trots att dina intentioner aldrig riktigt realiseras. Men förstår du då själv vad du menar? Är du inte själv lika dålig läsare? Ofta blir du förvånad över vad du nyss har uttryckt: du menade något annat, men kunde inte visa det. Därför måste du försöka igen. Kanske blir det tydligare nästa gång - - -
Detta tema, människans fortsätta strävan trots insikten om sina begränsningar, verkar i någon mån genomsyra din blogg (samma tanke går ju igen i rubriken) och jag tycker mycket om det. Varje gång vi möter världen blir mötet något annat än vad vi tänkte oss.
Trots allt vi lärt oss om kvantfysik och neuropsykologi kan vi fortfarande inte redogöra för varför tanken på Lars Norén och mannen/karaktären/objektet Lars Norén inte är det minsta lika varandra.
Ändå fortsätter vi att lyssna till honom och han fortsätter att tala till oss, som om vi trodde att vi därmed var hemligheten på spåret.
Lars Norén ja ... Eller Kurtz ...
Men visst: allt är lönlöst, på ett sätt, och just därför så meningsfullt.