bernur

J var lite kinkigare än oss andra, när han sommarjobbade på avdelningen, så medan vi åt förmiddagssmörgåsen nöjde han sig med att smutta på sitt te, eftersom han varje morgon tappade aptiten av morgonbestyren: duschningen, påklädningen, städningen av toaletter, lavemangsdagar med nedplitande av stora 'A' och lilla 'a' och ytterligare några nyanser av brunt ... Men så efter åtta veckor, på den sista dagen där ute på altanen, bredde han sig en skiva vitt bröd, och la på en fet skiva kokt skinka, och skulle precis ta sin första tugga när jag ryckte honom i rockärmen, och påpekade att det var mögel på den där mackan. Han gjorde sig inte någon ny, utan fortsatte smutta på sitt te, med en uppgiven norrländsk suck. (Varför minns jag det här? Jo, för att det är enda gången jag på nära håll har sett någon som har större otur än jag själv har.)