bernur

Do you know me like I know you?

Ohyggligt!

Höjden av storhetsvansinne är förstås att göra en version av Mörkrets hjärta, och nu är det Radioteatern som försöker. Som Kurtz anlitar man Lars Norén. Det blir antagligen ett typiskt "intressant misslyckande". Om de nu sökte en Kurtz, varför frågade de inte Bruno K. Öijer i stället? Han är den ende som har tillstymmelsen till det som står i Conrads text, "en röst!" Orson Welles försökte en gång i tiden, att göra film efter att ha gjort en ganska lyckad radioversion, och kom på den lysande idén att spela både Marlow och Kurtz - men efter några provinspelningar förkastade han alltihop och gjorde Citizen Kane i stället ...

- Mistah Kurtz, I presume?

Öijer är definitivt "en röst". Däremot är han inte mycket mer än just bara det.

Håller helt med Björn2 i detta. (Hmmm.....) När det gäller Öijer har jag alltid känslan av att han lyckats skaffa sig en plats på den svenska parnassen, eller ska vi säga den gyllene mjölkpallen, med hjälp av 1. Någon slags rocknrollutstyrsel och kajal 2. Ett egendomligt överspänt och utstuderad tonfall vid diktläsande och 3. Dikter som ibland liknar bra dikter, innehållande metaforer som ibland liknar bra metaforer.

Ja det låter ju helt likt Orson Welles att vilja spela både Marlow och Kurtz i samma film. Jag skulle vilja höra en pjäs där Lars Norén spelar Lars Norén och Lars Noréns hund i samma pjäs.

Jag förstår inte aversionen mot Bruno K. Öijer: det känns ändå som att han sysslar med mer äkta saker än alla sina efterföljare, och det är inte heller hans fel att han fått så många av den sorten. Det känns också som att hans humor är underskattad:
"Du måste förstå en sak, jag är väldigt mycket Buster Keaton och Charlie Chaplin också. Jag gillar att driva med journalister, annars skulle jag för fan dö av tristess."
http://www.folkbladet.se/kulturnoje/artikel.aspx?articleid=4091344