Ohyggligt!
Den är inte helt pinfärsk, men på litlive skriver Jenny Högström om Mörkrets hjärta, om sina erfarenheter som lyssnerska till Max von Sydows inläsning - jag har själv trollbundits av just den här inspelningen, men tycker att det som hon redovisar blir en ganska förutsägbar uppräkning av vad som är speciellt för lyssnandet i förhållande till läsandet, och att det är fullständigt ovidkommande i just det här sammanhanget att kalla boken för en fetisch. Vore jag nu en odräglig pedant skulle jag räkna upp alla vilseledande inslag i Högströms text - där första stycket skulle handla om att han inte var spanjor (hans namn är kort sagt bristfälligt angett i texten), att "Kinshasa" är en mer vedertagen stavning av Kongo än "Kinkhasa", att Odelbergs översättning är från 1960 och inte 1983, och att Kurtz sista ord mycket riktigt är "The Horror!", men i svensk översättning "Ohyggligt!" och inte "Skräcken!" Däremot väljer Louise Renner i sin översättning det lakoniska "Skräck!" som Kurtz sista ord.