bernur

När en riktigt rik människa fyller år brukar hon eller han betala en utvald artist en hacka för ett exklusivt uppträdande - det kan vara Elton John eller Rod Stewart eller Celine Dion; jag tycker att det här är en utmärkt form av välgörenhet, att betala en miljon eller vad det kan vara, för då behöver inte dessa artister fortsätta att spela in skivor, och då slipper vi taffliga nya låtar från dem. När jag fyller år får jag en föreläsning av Åsa Moberg om Florence Nightingale, och det var minsann intressant nog - det märks att hon har samlat på sig en hel massa material och anekdoter, som inte alls ryms i den korta bok hon gav ut om Nightingale förra året - kanske det kommer en samlingsbox om tjugo år med det outgivna materialet, så där som det kommer skivor med alternativa versioner och studio outtakes. Överhuvudtaget är det befriande att lyssna på någon som är insatt i något - det är så lätt att upptäcka att kunskapen bottnar i något, att det finns substans bakom orden. Tyvärr, eftersom jag arbetar i skolans värld, hör det till vanligheten att föreläsarna som besöker oss besitter ytlig kunskap: det märks också så väl, att de måste gömma sig bakom floskler och allehanda tomma ord. Åsa Moberg talade knappt en timme, men kunde ha hållit på minst den dubbla tiden utan att det skulle bli tråkigt.