Kvinnliga lärare är från stenåldern

Kollegan I kommenterar när läraren B kommer in till vårt fikarum (som heter Epikuré, när vi väl får våra försenade tidskriftshyllor): - Det där är en typiskt kvinnlig lärare. - Vad då? säger jag yrvaket, helt renons på den typen av signaler. - Hon bär sin lektion mot kroppen, säger I erfaret, det är det bara kvinnliga lärare som gör. Och visst stämmer det, när man tänker efter: sällan eller aldrig har jag sett en manlig lärare bära sitt material, sina pärmar, mappar, buntar med häften etc, just så där. - Det är från stenåldern, säger jag då, de bär sina lektioner som mödrar bär sina barn, och så kommer de till katedern och förlöser dagens lektion - medan mannen bara slänger ned sin hög på katedern, muttrar något och lektionen behandlas som något helt annat än ett barn.

Kommentarer
Postat av:

Hur bär man en lektion mot kroppen?

2008-09-13 @ 16:42:48
Postat av: bernur

Alltså, det var vad som sas, ordagrant: "hon bär sin lektion mot kroppen" - en lärare har sin lektion samlad i sina mappar, pärmar, etc = lektionen. Sedan lämpar man av materialet efter avslutad lektion och hämtar nästa lektion, färdigplanerad (i bästa fall), och bär den, som kvinnlig lärare, mot kroppen, eller, som manlig lärare, på något annat sätt ...

2008-09-13 @ 16:50:06
Postat av:

Hur bär du dina lektioner?

2008-09-13 @ 17:51:50
Postat av: elev

Anonyme kommentator är tydligen obildad, alla vet att Björn har sina lektioner på en bokvagn. Tro dock inte att det är Björn som skjuter den framåt, den är vagnen som drar Björn...

2008-09-14 @ 00:36:23
Postat av: maja

jag vet inte. hela det här inlägget känns lite grabbflabbigt, och jag blir inte klok på hur medvetet det är - ?

2008-09-15 @ 11:50:24
Postat av: bernur

kanske ett onödigt, eller rentav nödvändigt, förtydligande: det hela skrevs i något slags ironiskt tillstånd ... jag tycker inte själv att jag är särskilt grabbflabbig eller sexistisk - men just att jag måste säga så betyder förstås att det är just det jag är ...

2008-09-15 @ 15:14:11
Postat av: maja

jag reagerade nog just för att det var ett undantag, något oväntat.

2008-09-16 @ 18:44:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback