bernur

Tidigare talade man om "hundmänniskor" och "kattmänniskor", och jag har alltid trott att det handlat om vilket djur man föredrar, men nu förstår jag att betydelsen är mer bokstavlig än så. Det finns människor som är hundar: när de talar väntar de alltid på bekräftelse, man kan riktigt se hur de viftar på svansen, hur de flåsar när de vill ha en verbal klapp som visar att de duger, att de är människans bästa vän. Dessa människor är undfallande, och alltid jobbiga att umgås med - jag blir bara stressad av dem, och deras agerande som söker belöningar. Och så katterna - som skiter i hur de blir uppfattade, som blänger arrogant, som vänder ryggen till, som själva bestämmer om de vill få sin fåfänga smekt. Jag säger inte vad jag föredrar, men häromkvällen, när min fru och jag sökte videor på Youtube i något som säkert kan uppfattas som höjden av nostalgi, upptäckte vi att det var katter i alla låtarna, så som 
Cocteau Twins "Aikea Guinea"
The Cure "Love Cats"
Babyshambles "Delivery"
Ubangi "The Little Cat and the Dirty Dog"
Ändå gick det inte ens att se den där videon "Alma Matters" där Morrissey lät sin katt gå på bordet och äta hans mat - däremot denna, som förstås är det mest underbara man kan se: Siouxsie and the Banshees "Face to Face" -