Hey Dolly, Amanda Svensson
För länge sedan, alltså innan vi fick 900 tv-kanaler, gjordes en distinktion mellan flams och trams, där det kunde finnas substans i tramset och därmed vara att föredra framför det olidliga flamset: tyvärr måste jag säga att den här boken är det flamsigaste jag har läst på branog länge. Att språket är undermåligt kanske hör till - en parodi på hur dåligt ungdomar låter? - liksom bisatsordföljden grammatiken glömde: men liknelserna är ofräscha, (lång)sökta, jobbiga, krystade. "Malmö är regnvåt. Som en svartvit tjeckisk film".
Det finns en handling: problembarnet Dolly har en tråkig pojkvän, och hon vill inte ligga med honom i hans badkar, för han är tråkig, så hon hittar på en rockstjärna, som hon för en dialog med, och träffar lite olika män, och hon har kompisar där den ena är konstigare än den andra. Eller "cepe", som hon säger, med en lika illa vald glosa som när hon kallar dem "uppknullade". Men hon ska inte inbilla mig att Marvin, som vårdar sin Smiths-samling, skulle ha den dåliga smaken att säga att han har en ficklampa "som aldrig slutar lysa. There is a light that never goes out, du vet": billiga skämt och fantasilösa uttalanden kommer inte från den som gillar Morrissey.
Dolly själv har ett lite knäppt sätt att uttrycka sig på: så där som medelålders kulturredaktörer tycker är charmigt och ungdomligt. Det låter käckt som i en gammal pilsnerfilm från 30-talet, så jag kan tänka mig att det här kan bli något för framtida arkeologer att skratta åt. Liknelserna är groteska, extrema, förvrängda, överdrivna. Dolly ska vara i tjugoårsåldern, men har en trettonårings ordförråd. Författarens språk är sönderdesignat, babblande snackigt tjatigt, och kanske ännu värre är det amatörpsykologiserande hon låter huvudpersonen ägna sig åt. Hon namndroppar Zola, Flaubert, Karin Boye, Harry Martinson - hon har gått gymnasiet, med andra ord (SP?).
Dolly vill knarka. Hon vill prata med sin påhittade rockstjärna: det är så klyschigt att Lisa Myhres serie "Nemi" nästan känns trovärdig vid en jämförelse. Jag blir inte klok på vem boken är skriven för. När Dolly berättar att hon var panda på högstadiet måste hon förklara vad en panda är (för att medelålders kulturredaktörer ska förstå?). När det börjar bli intressant, när Dolly är otrogen, då slarvar författaren bort alltihop, efter att ha varit på väg in i något som är angeläget, men det ska flamsas bort i nästa fjantiga kommentar: "Jag ligger där och kastar mig fram och tillbaka som en löpande hund på amfetamin."
Det är också, trots att hon nästan bara skriver om sex, den mest osexiga roman jag har läst på länge. Hela den här världen är klinisk, stiliserad, och figurerna blir ett slags pictogram. Som roman kan den bara läsas som ett avskräckande exempel, och ett slutomdöme kan inte bli något annat än ett instämmande i Bagheeras "så utomordentligt fånigt!"
Drar du inte alla Morrissey-lyssnare över en kam nu?
hon har skrivit för sydsvenskans kulturredaktör hela sommaren och min sambo har beklagat sig över hur "unga tjejer inte kan skriva om något annat än sig själva trots att de ska skriva om något annat" . läs tex upprepade referenser till ätstörningar i texter som ska/förväntas/utger sig för att handla om annat.
kvinnans pappa är kulturredaktör, fast det visste du kanske.
vad vet jag.
Skönt att du sågar den, jag har inte läst den men några recensioner då den kom och jag kände mig verkligen tveksam.
Svårt att slå Dagerman, liksom.
J: Morrissey-fans är så väldigt väldigt förutsägbara, men aldrig aldrig att de yttrar plattityder eller billiga skämt.
it: jo, jag hade mina misstankar att hon var Per Svenssons dotter, vilket förklarar en del.
Karin S: jag har för mig att den hyllades en del när den kom, åtminstone av vissa (av någon?). bara för att det är medvetet dåligt behöver det inte betyda att jag måste gilla det.
jag läste i en intervju att hon skrev boken som projektarbetet på gymnasiet, att hon bara skickade den till förlag - att hon inte använde sig av faderns kontakter, så då får man ju lita på det. inte för att jag vet hur det går till i kulisserna...
Jag håller inte alls med. Ännu har jag inte hunnit läsa ”Hello Dolly” men som kulturskribent har Amanda Svensson författat flera välskrivna och intressanta artiklar hållna i en helt egen ton – rätt imponerande för en 20-åring.
För att citera henne själv; ” Det eviga föraktet för ungdomskulturen är en värderingsamöba som aldrig tycks dö. […] Det om något är väl självupptaget och aningslöst.”
Läs hela artikeln/citatet här; http://sydsvenskan.se/kultur/article364829/Ungdomstrender-.html
Äntligen någon som har sett igenom hajpen med Dolly! Efter att ha läste hyllning efter hyllning köpte jag till sist den här boken, och led mig igenom den på ett par timmar. Har nu läst igenom recensionerna igen, men hittade slutligen det här inlägget. "Är det jag som har skrivit den här artikeln?", var min första tanke. Du tar upp exakt det som gör boken så dålig. Min fundering är huruvida det är Dolly eller Svensson som har ett dåligt språk. I vilket fall har någon av de två dålig koll på grammatik, använder sig av extremt slitna referenser (satt och väntade på att Brott och straff skulle namecheckas som "svår bok") som alla som gått Sam (som jag) kan, och, tja, tillför inget nytt. Dialogen är ohållbar. Språket känns tillkämpat "ungdomligt" (nu är jag visserligen 23, så jag kanske inte hänger med längre). Det finns simpla fel i MSN-loggarna. Jag skulle kunna fortsätta, men du har sagt det mesta.
En tjej från den kultiverade, övre medelklassen som skriver en bok om en tjej som vill ha ett glammigt, lyxigt liv istället för att bara bli ännu en vanlig övre medelklasstjej. Spännande. Verkligen.
Ja, det var en tråkig bok, som i mitt minne känns ännu tråkigare så här några månader senare, när den då och då hamnar på några krrritikers årsbästalistor ... Kanske jag inte hade varit lika vrång om det inte vore för att jag hade läst ett par hyllande recensioner - det här är helt enkelt inte en bra bok. Jag har i varje klass ett halvdussin elever - minst - som skriver smartare, roligare, fräschare, modigare, uppkäftigare ... Men de har andra efternamn ...