bernur

Den engelske författaren Peter Ackroyd har gjort sig en karriär på att återanvända andra författares material, och nu har han skrivit om Victor Frankenstein, i romanen The Casebook of Victor Frankenstein: denna allt för omskrivna gestalt, och återigen visar det sig att inte ens litterära figurer får vila i frid - en av de sämsta men framför allt tråkigaste och mest menlösa böcker jag någonsin har läst var en bok som hette The Diary of Elizabeth Frankenstein, jag har glömt vem som skrev den (en amerikansk fysiker, tror jag). I Ackroyds version av den bekanta historien om Frankenstein möter vetenskapsmannen poeten Shelley (fyndigt: men samma knep användes redan av Brian Aldiss i dennes begåvade och halvroliga S/F-pastisch Frankenstein Unbound). Boken får ganska positiv kritik av Melissa Katsoulis, men jag är inte helt övertygad.

---

Samtidigt: Charles Robinson är redaktör för en volym med titeln The Original Frankenstein, där han hävdar att Percy Bysshe var mer än behjälplig i skrivandet av romanen, och att den bör ges ut under titeln "av Mary Shelley tillsammans med Percy Shelley". Det är ingen ny (miss)tanke, och feminister gnisslar förstås tänderna när de ser detta som ett generalangrepp på "en kvinnlig författare". Och förra året skrev John Lauritsen boken The Man Who Wrote Frankenstein, som hävdade att Percy Shelley skrev rubbet, men det är förstås bara dumheter. Det är mer än troligt att Mary fick goda råd av sin make, men den som har läst hans två taffliga gotiska romaner Zastrozzi och St Irvyne har svårt att tro att hans idéer kan ha varit avgörande. Däremot fortsatte Mary att skriva hyggliga romaner efter hans död, och det borde tala för att hon ägde talang för att skriva romaner.