Extra! Extra! Han talar ut!
Nu får jag sluta använda semikolon också.
Devota knäfall inför hans lyriska majestät.
"det är svårt att bortse från att Öijer konstförfaret duperar sin läsare, vill utplåna intryck av andra, och får dessa att te sig falska, medan han sysslar med något äkta. Det osar över hela hans tonfall, och ändå skriver han så nedtonat, så vardagligt. Men det är ändå ett knep, och kanske därför finns det ett förbehåll även när jag knäpper händerna och lägger ned huvudet i religiös tillbedjan."
Varifrån är stycket hämtat? Jag tänkte på medias generella hållning till Öijer när jag stal raden från Lagercrantz.
Stycket från det jag skrev om Svart som silver. Samtidigt tycker jag att nästan alla recensenter har detta försiktiga tonfall, ungefär som att de inte riktigt f å r gilla Öijer, och det var likadant med recensioner av Trilogin, att alla recensioner ändå skulle innehålla ett visst avståndstagande, några nedgörande ord, bland alla hyllningar. Så, jag håller inte riktigt med att det är ett knäfall, och även om så vore kan jag tänka mig värre saker att knäfalla inför -
Ha, pinsamt. Åter får du rätt om att dina längre texter läses slarvigt. (Jag brukar faktiskt läsa dem rätt noga.)
Till viss del har du nog rätt om recensenternas hållning till Öijer, men jag får ofta intrycket att de reservationer som läggs fram är lättviktiga och mer resultatet av föreställningen att bra alltid måste balanseras med dåligt. Med det inte sagt att Öijer är ofelbar - det tycker jag inte.