bernur

När nu arbetssysslorna belamrar mig, överhopar mig, vill jag bara misströsta, eller allrahelst hitta en tidslucka på sisådär fem-sex dagar för att komma ikapp, för det jobbiga är att ha så många olika saker på gång samtidigt, och lyckas få någon slags överblick: det är alltid något som inte känns färdigt, och aldrig får jag slå mig till ro (med den där orökta sommarcigarren, till exempel). Dessutom har jag fått någon slags ryggproblem - kanske är det reumatism eller något annat åldersrelaterat - så jag måste gå och oja mig, utan att ens ha tid att bli ompysslad av min omtänksamma fru. Inte är det någon tröst heller att barnen blir allt mer drivna i sina försök att få mig ur balans, som i dag vid middagen då min fru påpekade för dem att det är viktigare att ha en intressant personlighet än att vara snygg. - Då förstår jag varför du valde pappa, sa min äldste son med ett djävulskt flin.