bernur

Det heter att en olycka sällan kommer ensam. Du vet att det är en dålig dag när du väcks med huvudvärk vid fyratiden på morgonen av att katten jagar dina tår, och i samma ögonblick som du förstår att det här är en obotlig huvudvärk inser du att du har sovit färdigt. Hela dagen blir kaotisk, lektionerna värdelösa, förvirrade, meningslösa. Den bärbara projektorn havererar halvvägs in i tv-programmet du försöker visa, skärmen blir blå, och du försöker åtgärda det men inget händer (förrän det återstår trettio sekunder av programmet, liksom bara för att gnugga in nesan). Din son ringer på mobiltelefonen under lektionen, och ingen elev kommenterar din ringsignal. En lärare sticker in huvudet när det återstår tre minuter av lektionen och frågar något på svenska medan du ger eleverna de allra sista instruktionerna på engelska - du blir totalt disträ, glömmer vad du skulle säga. Du får "psykbryt" (citat kollega) när det står tre odiskade koppar och skedar i diskhon - skriver en arg utropstecknad lapp. Du förolämpar en elev (förlåt J, du allra minst förtjänade det), hinner inte dricka kaffe för att du har så korta raster och ska förflytta dig kors och tvärs - sedan förolämpar du halva programarbetslaget genom att säga något nedlåtande om deras gaskranar på katedern (du ska alltså fortsätta analysera litteratur i fysik- och kemisalar). Hela dagen plågas du av huvudvärken, tröttheten, irritationen, och det enda som hjälper är medvetandet om att det kommer en annan dag i morgon, och om inte det hjälper, det här:
 
"And if you must go to work - tomorrow
Well, if I were you I really wouldn't bother"