Bernur letar UFO
Uppriktigt sagt är jag inte intresserad av att räkna ut procentsatsen av hur mycket nostalgi som är inblandad när jag nu letar upp mp3-filer med gamla kära Nina Letar UFO, som verkligen förtjänar mer än att utgöra en fotnot i den svenska rockhistorien[1]. På 80-talet var de nästan det bästa som fanns, men när jag nu hör dem är det ett g[n]issel, och inte är det bra producerat heller - speciellt inte deras andra skiva, som mestadels låter hemskt. Texterna, som jag då tyckte var spännande och ovanliga, har också de åldrats på ett inte helt insmickrande sätt. Det är sångerskan själv, Malin Warne, som har varit vänligt nog att lägga ut ut låtarna, och om du inte har tid att lyssna på allt - det vill säga, om du inte är lika fast i 80-talet som jag - rekommenderar jag främst debutsingeln "Tio tusen volt", som fortfarande ger en elektrisk känsla, och där kan jag säga att texten säger mig mer nu än den gjorde då. Tyvärr saknas b-sidan till singeln, den nästan ännu bättre "Kyrkan". Annars är texten till "I ett annat ljus" deras största stund. Men någon återförening tänker jag då inte slåss för.
[1] Deras låt "Rock´n´roll blå ögon" skrevs av Stry Terrarie, och gav senare en titel åt en Håkan Hellström-låt: han om någon förtjänar att placeras i en fotnot.
Ja ingen vet vad som är kvalitet och vad som är nostalgi vid dylika exkursioner och här är ett väldigt obskyrt exempel på det;
http://web.telia.com/~u26616119/langs/garage.html
Nåväl, musiken verkar ha en oslagbar förmåga att ta dig tillbaka till en annan tid, vi är där, och det är därför vi förlåter den så mycket.
Just det: jag har aldrig frågat om eller ens funderat kring dina åsikter om Håkan H:s musik. Men du gillar/gillade Broder Daniel och det är ju samma sak. (Eller?)
Broder Daniel är lika fantastiska som de är underbara. Håkan Hellström är mest tråkig. "Klubbland" är en bra låt, annars tycker jag att han kör samma grej, men blir tråkigare för varje varv.