bernur

Do you know me like I know you?

William Hazlitt på tapeten

Den engelska romantikens store essäist William Hazlitt har ägnats en biografi med titeln The First Modern Man, av Duncan Wu, och den recenseras i Times av John Carey, som inte har höga tankar vare sig om Hazlitt eller boken. Det låter lite väl gnälligt: själv hade jag stort utbyte av Hazlitts essäer när jag läste i Umeå (böcker som lyser med sin frånvaro i den här stadens bibliotek), och förra årets svenska utgåva av Liber Amoris tillhörde för mig en av årets höjdpunkter. Några få av Hazlitts essäer finns översatta i den trebandsutgåva av engelsk romantik som Gunnar Harding utgav 1997-2002 (band två och tre).

"The art of life is to know how to enjoy a little and to endure very much."

Hazlitt samlade skrifter är 21 band, breven oräknade. Det mesta är frustande vitalt. Jag tuggade mig igenom det mesta en gång åt en förläggare, som sedan inte ville ha den urvalsvolym han beställt. Det var likväl ett berikande nöje. Hazlitt var även en av Lars Forssells favoriter. Det är märkligt att det inte getts ut fler av hans essäer på svenska.

Jag måste hålla med: det är berikande och upplyftande att läsa, med den friskhet och temperament han skrev - exakt det man kan behöva som läsare, och därför sorgligt att det inte fann nåd hos förläggaren här i Sverige. Dock gavs som sagt var förra året ut Liber Amoris, så det borde kunna finnas förutsättningar: å andra sidan vet jag inte direkt om den blev så himla väl mottagen heller ...